onsdag 10 juli 2013

On my way home


Fiskesäsongen e slut o ja sitter i båten påväg mot Helsingfors. Lite blandade känslor över det hela. Å ena sidan ska de bli jätte skönt att få sova i min egna säng, få regelbunda kramdosar av pappa (något ja bara kommer att uppskatta dom första dagana), få mat o massage av mamma o föstås träffa er alla mina härliga läsare (hehe). Men å andra sidan kommer ja sakna mycky i Skagen bl.a.  våra skitiga husvagnar, knarrande sängar, den uppfriskande fiskluften som kom  i mot en om morgnarna o framför allt mina nya underbara (en del mystiska) vänner. Men som en facebookvän just påminde mig "don't cry because it's over, smile because it happened" o de ska ja göra! 

I slutet av juni och början av juli jobba vi maaaassor, int en enda dag under 10 timmar. Alla möjliga krämpor fick vi, där ryggont, muskelinflammationer, ögonvärk, skakande händer, stela fingrar o mardrömmar va bland dom vanligaste. Men igår rassla pengana in på mitt finska konto o int kan ja annat än tacka o bocka! 

Den sista veckan fick vi int längre bo i våra stugor utan måste flytta in i husvagnar/containers. Vi betala 130€/vecka för att bo 4 pers i en minimal husvagn, vilket ledde till att många sökte boende på annat håll. Ja valde ändå att stanna på campingen, dels för att ja va helt för lat för att hitta nånting annat o dels för att ja va helt för lat för att hitta nånting annat. Ei oo fygest kii. Nä, men ja tyckte också att de sku vara roligare att ha andra runt omkring mig helatiden. 

Ungefär 15 av oss stanna kvar o vi fick ett eget litet hippiecamp på campingområdets ägares bakgård. Pappa blev milt sagt chockad när han såg hur de såg ut. Roskispåsar, tomflaskor o allt annat man kan tänka sig prydde vår lilla innergård. Torkstället som vi blev överlyckliga över att få föll ihop efter en dag då alla hängde sitt byk på en o samma sida o låg sen tvärs över gården resten av tiden, så jobbit att lyfta upp den tibaka ju.. Inne i vår husvagn såg de int bättre ut, men de e väl givet när 4 flickor ska bo på 10 kvadratmeter, eller? Pappa va av annan åsikt. 

Nånting som vi blev mycky glada för va att husvagnana hade både kök o vessa! Lyx! Fast vi kan ju alla fråga Viia hur glad hon blev me vessa när den en dag stocka sig o hon fösökte fixa de nästa dag me ett redskap hon fick i receptionen. Plötsligt strittar en kork på ett rör ti vessan upp o vår kakka kommer ut. Ja tackar Gud att de int va jag som fösökte fixa vessan o att jag överhuvutage int va hemma då. Som tur hade Rebecka stjäla plasthandskar från jobbet. Efter de fick man int kakka i husvagnsvessan mera. 

Sista veckoslutet va de fint väder, vi va lediga o de va SKAGEN FESTIVAL. Hela Skagen ble smockfullt av människor o man visste int rikit hu man sku hantera hela situationen, de va som Tirmo Blues gånger tusen. Nå ja lät Caroline, en flicka från Norge/Danmark som börja jobba på Skagerak Pelagic lite senare, visa mig hu man sku göra o hon visste sen hu man festar. De blev shottar hit o skumppa dit o klockan 7 ringla ja hem på min cykel både freda o lörda. Ett perfekt avslut på min tid i Skagen.

Ja kan int nog tacka:

- Norjobb, som fixa de absolut dyraste boende som man kan hitta i Skagen åt oss
- Skagerak Pelagic, som mer än gärna anställer kvinnliga sommarjobbare för att spice things up på jobbe lite
- Sliskiga holländska gubbar (kunder), som förgyllde jobbdagen me att gnaga på råa fiskar rakt framför näsan på en för att checka kvaliteten på dom (som om man int redan hade spyttan i halsen)
- Ristorante pizza o thaicubes, som höll dom flesta pojkar vid liv
- O allt de andra ja nämnde i början av dehär inlägge

Till sist vill ja ännu säga hu galet stolt ja e över mig själv för att ja gjorde dehär, de va de bästa beslut ja tagit i hela mitt liv, de absolut mest spännande ja ha gjort i mitt liv o en helt awesome upplevelse som ja aldri kommer att glömma! O kanske åker ja tibaka nästa år, får se hu vindana vänder.. 

Ajo! Lite bilder kommer ännu i ett senare inlägg!

Kramis! Nu blir de buffe på båten me mamsen o papsen muuuuuums!